Blir så frustrerad på att det inte går.

Vill ju få dig att förstå hur jag känner.

Jag vill att du ska veta HUR MYCKET jag älskar dig och HUR MYCKET du betyder för mig.

"Jag älskar dig" känns så.. svagt.

Det är 3 ord vi säger till varandra varje dag.

Finns det inte något starkare? Finns det inget ord som beskriver mina känslor bättre?

Men..

Det känns som om jag måste, verkligen MÅSTE ha dig i mitt liv.

Det finns liksom inget annat alternativ. Du är mina andetag.

Du finns alltid där för mig, precis som jag alltid finns här för dig.

Jag kan inte förstå hur vi någonsin kan bråka, hur jag någonsin kan vara sur på dig.

Du är ju den underbaraste människan man kan tänka sig!

Även om du inte är Kevins biologiska pappa, så anser jag att du är hans riktiga pappa.

Du uppfostrar honom, lär honom saker, leker med honom, älskar honom.

Du finns där för oss båda två.

Det känns som en självklarhet att du alltid kommer att göra det.

Men ibland.. Då smärtar det i hela kroppen när jag tänker på att det faktiskt inte är just det.. En självklarhet.

Jag är ibland så rädd att du ska tappa känslorna..

Att du ska lämna mig.

Jag vet inte hur jag skulle orka med.

På så sätt kan jag ärligt säga att jag aldrig någonsin skulle kunna lämna dig.

Nu kommer de där svaga, otillräckliga orden.

För jag måste försöka få dig att förstå på något sätt..