Var nere hos mamma och fikade lite en sväng.

Kevin har ju sedan ett tag tillbaka varit rädd för deras rottweiler hona, Nova. Men idag gick det ganska bra ändå.

Han stod gärna på avstånd, men vid flera tillfällen vågade han sig faktiskt fram och klappa henne.

Iaf så länge hon inte viftade på svansen ;) För det är den som är läskigast.

Och hennes flåsande och dregglande såklart, haha!

Efter fikan så åkte jag och mamma ner till ICA och handlade.

Så skönt när man kan få skjuts ned till affären, min kropp har ju börjat säga ifrån en hel del nu!

,

Väl hemma så blev det att ta det ganska lugnt, lagade hamburgare och bröd för enkelhetens skull.

Framåt kvällen kom Frida och Ankan förbi :) Vi spelade kort och snackade lite skit.

Jag bakade pizzabullar också :D Dom blev ganska goda. Dock brändes en plåt :/ Men de kanske blev goda ändå.. Jag vet inte, smakade aldrig på dom.

Ankan var jätte söt och diskade lite åt oss (vilket hon absolut inte behövde!!) Frida hjälpte sedan till hon också och ställde sig och torkade disken. TACK MINA UNDERBARA! <3

,

,

Kevin har börjat bli jätte duktig på att visa vad han vill! Han tar tag i handen (läs: FINGRET) och drar iväg en dit man ska; t.ex om han vill leka med mig på rummet, så tar han min hand och går med mig till hans rum och sedan visar vart jag ska sitta, exempelvis på en utav hans stolar. Han visar även om han vill sitta i sin barnstol eller om han vill ha något att dricka. :)

Blir så stolt över mitt älskade barn! Han är så liten men ändå så stor!

Han kan ibland vara den jobbigaste på jorden, men TROTS det, så älskar jag honom mest utav allt! Även de sekunder jag bara vill gräva ner mig i jorden för att jag "knappt står ut". (Vilket jag gör, men ni mammor med småbarn vet ju hur intensiva de små liven kan vara)

Han testar mig varje dag och vet vad han får och inte får göra. Han gör mig gärna irriterad.

Men det är ju ett sätt för honom också att lära sig och att som sagt, testa mina gränser.

Likadant när han springer iväg och gör sina små hyss, allt han vill ha är ju uppmärksamhet!
Men det känns som om man aldrig kan ge honom nog med uppmärksamhet.

Jag känner mig som en såndär tråk-morsa som aldrig gör någonting med mitt barn, fast jag faktiskt leker med honom en hel del.

Min kropp klarar inte av alla de intensiva, roliga lekarna. Jag kan inte vara lika rolig.

Men jag leker en hel del ändå och går varje fredag och onsdag till öppna förskolan för att han ska få leka av sig och göra av med lite energi.

Jag tror nog inte han är missnöjd med mig :) Jag hoppas inte det.

För nej, jag är ingen PERFEKT SUPER MAMMA. Men! Jag är en duglig mamma! Jag är bra nog liksom.

Jag ser till att Kevin har det bra och mår bra, det är huvudsaken :)

,

Kevin får stå för att inlägget blir fint idag. Känner att jag måste skryta lite med hur snygg unge jag har!! <3

,

,

Nu ska jag nog gå och lägga mig. Är jätte trött.

Blev ett "kladdigt" inlägg det här känner jag, när man läser det så känns det lite hackigt och osammanhängande, men så är det. Jag ville skriva av mig, då skriver jag faktiskt vad och hur jag vill :)