Få er att förstå..

Jag märker hur folk dömmer mig.
Jag känner det, som ilningar genom hela kroppen.
Jag är en "dålig person" som klagar över graviditeten.
Jag får skylla mig själv.
Jag gnäller för mycket.
Jag har inget att gnälla över.
Osv.
Jag vill försöka dela mina känslor kring graviditeten och berätta varför jag tycker allt är så jobbigt.
Sedan får ni ju tycka vad ni vill om hur känslig jag är eller hur överdriven jag är.
,
Anledningen till att jag klagar:
  • Foglossning sedan ca v.15 som bara blivit värre. Vissa stunder kan jag inte gå alls och ramlar omkull gråtandes på golvet. Foglossningen förstör väldigt mycket mellan mig och Kevin som springer omkring runt benen och vill leka hela dagarna, då Robert jobbar. Han väger ca 16 kg, vilket är på tok för mycket för mig att bära just nu, utan att få extrem-ont på kvällen.
  • Sömnproblem som också bara blir värre. Vaknar flera gånger om nätterna och har svårt att somna om. Ej pga att jag är kissnödig eller dylikt, utan jag vaknar bara och kan inte komma till ro. Vänder och vrider på mig men ingenting blir bekvämt. Detta gör att dagarna blir svåra att klara av, då jag som sagt har en vilding här hemma som kräver väldigt mycket uppmärksamhet.
  • Sammandragningar sedan flera veckor tillbaka (kommer ej ihåg exakt när det startade, men någonstans mellan v.22 och v.25) som tar ganska mycket energi. De gör inte alltid ont, men jag måste ändå sätta/lägga mig ner för att stå ut med dom.
  • Lågt blodtryck, vilket gör att jag är ÄNNU segare om dagarna och väldigt lätt får huvudvärk. Äter järntabletter men det hjälper inte fullt ut.
Det är fler saker som jag ej kommer på just nu på rak arm, men det är dessa jobbigheter som påverkar mig mest.
Har även fått något extremt dåligt självförtroende pga detta och även den snabba viktuppgången (är i v.32 och har gått upp lite mer än 15 kg)
Så allt det här gör ju också att jag mår väldigt dåligt mentalt. 
Har knappt någon ork till att leka med Kevin egentligen (lägger ner den lilla energin jag har och gör det ändå så gott det går om dagarna) och somnar många kvällar gråtandes av ångest, frustration och smärtor.
Jag avskyr mig själv, för att jag dels ser ut som jag gör och för att jag KÄNNER som jag gör. Att jag är så känslig.
Varje dag känns som en pina.
Sedan när INGEN verkar förstå mig, så mår jag bara ännu sämre.
Man blir dömd så in i helvete för att man tycker en graviditet är jobbig.
"Det är värt det, tänk på det!"
HAHA! Ja?! Det vet jag väl?! ANNARS HADE JAG INTE GÅTT RUNT MED MAGEN NU!
Anledningen till att jag klagar så mycket offentligt är för att jag VILL HA STÖD.
Jag vill få UPPMUNTRANDE kommentarer. (Inte dömmande och provocerande)
,
Det var en del av mina tankar och känslor. Nu vet ni hur min vardag ser ut.
Vissa dagar är lite lättare, vissa svårare.
Men sluta för i helvete att dömma, för uppenbarligen fattar ni ju ingenting.
(Det sjuka är, att de flesta som dömmer är själva mammor..)

Kommentarer
kristina skrev:

hej Natta

jag förstår att det är super jobbigt, jag har själv varit i samma sits, jag tror tyvärr att vissa inte förstår vad två täta graviditeter gör med kroppen!

och då dom som inte förstår det, tycker nog att du gnäller lite för mycket! dom verkar ju inte fatta något ändå! så skit i dom!!!

Och visst är det så att vara gravid är ingen sjukdom men fy fan vad vad jobbigt det kan vara!!!

nu är det inte långt kvar så kämpa på nu



och hälsa robert att han glömde bort med födelsedag igår ;)



ha det så bra kram

2011-02-22 @ 22:44:28
Anna skrev:

Jag minns hur jäkla jobbigt det var i slutet på min graviditet och jag hade ändå inte speciellt mycket foglossning. Men magen är stor och det klart att det är väldigt ansträngande för kroppen. Lika självklart som att ett plus ett blir två, men ändå är det inte alla som fattar. Eller rättare sagt, har man inte burit runt på en jättemage själv så har man inte mycket att säga till om för det är så svårt att leva sig in i den känslan utan att ha upplevt det personligen.

Du har ju dessutom tätt mellan barnen och hinner dessutom inte kroppen läka sig själv ordentligt, just på grund av att en graviditet är så himla tuff. Men även det verkar folk ha missat.

Bry dig inte om deras okunskap utan kör på bara, snart kommer ni ha lilla bebisen i famnen. :)

2011-02-23 @ 07:44:18
syster skrev:

jag har inte dömt dig o hoppas du inte känt så.. däremot har ja sagt "suck it up, eget val!" i princip.. o de e inte att döma.. de e att säga som de e .. o ja sa till dig precis i början att du kommer få de sjukt jobbigt eftersom du har kevin redan.. men du sa på ett ungefär "nä, de kommer gå jättebra för ja vill verkligen de här".. alla graviditeter e olika o chansen att såna här saker skulle hända fanns.. så du kan inte säga att du aldrig trodde att detta skulle hända.. you never know.. nu e de illa o man FÅR klaga hur mkt man vill, men man måste också vara beredd på att folk säger som dom själva tycker då.. spec folk som kanske haft en helt perfekt graviditet o tyckte att de va ju inga problem alls.. eller folk som aldrig varit gravida o inte alls förstår va de handlar om.. du vet ju att människor e så.. helt ärligt så tycker ja inte direkt synd om dig, ja tycker inte de e rättvisst att du ska behöva gå o ha ont o ha de så pass tungt, men som sagt, eget val, de e inte synd om dig då.. nu e de bara att kämpa o hålla ut tills de e dags.. för du vet sen tidigare att man skulle göra vad som helst för dom små, de skulle vara värt de.. så fortsätt klaga, för de får man göra hur mkt man vill när man e gravid, men förvänta dig inte att alla ska skriva "ååhh, stackare bla bla bla.."

o SKIT i va andra tycker för övrigt.. du bryr dig alltid för mkt om sånt!!

älskar dig o finns här om du behöver mig.. <3

2011-02-23 @ 08:28:27

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: